Ka´l de snöar, men akta dig om han hörde dig ropa "Ka´l de Snöar" efter honom då kunde det i värsta fall sluta med att man fick smaka på hans käpp, här gällde en sak när man passerade honom att hålla mun. "Ka´l de snöar" beskrivs av många som en godmodig man.

På södergatan som vi kallar Ströget råder denna dag som de flesta en livlig trafik, spårvagnar som trängs med hästkärrorna, dragkärror och cyklister. I den livliga vimmel kom en påg springpåg cyklande, visslande högt och ljudligt på en glad melodi, plötsligt slutar han att vissla, han småler lite för sig själv ty han har upptäckt i vimlet just de "Ka´l de snöar" som tydligen är på väg bort mot Stortorget. Pågen cyklar ifatt och saktar in öppnar munnen till ett vrål som hörs över hela Södergatan: "Ka´l de snöar, Ka' l de snöar, idag blir de nog snö. Ka´l de snöar åtföljt av några belåtna flabbskratt. Utan att ana ett dugg kommer både han och cykeln att ligga som en klart stjärnfall och förmodligen kommer pågen att få se ett antal stjärnor inom de närmaste minuterna, ty vad han inte vet är att "Kal de snöar" i blint raseri jagat ifatt honom med käppen i högsta hugg och strax före Hamngatan hinner "Kal" upp pågen och med kraft kastar han sin käpp mot den förhatliga pågen och hans cykel, rakt in i hjulet, och en braknit samt ett brakfall kastar pågen i mot stenläggningen. Innan han har hunnit fattat vad som hänt är "Kal" framme hugger tag i sin käpp som ligger framför pågen och ger pågen ett par rediga drag över ryggen, sedan vänder han på ryggen och går där ifrån medan pågen snopet och ännu inte riktigt hunnit fattat vad som hänt reser sig upp borstar av sina kläder, det kändes nog hårt säger de som såg det hela.